Mats Karlsson
Reseminne från Athos
Min son Johannes och jag var med en grupp som besökte det Heliga Berget april 2022. Det var vår andra resa dit. April 2019 reste vi första gången.
Jag minns vårt uppehåll i klostret Kostamonitou. Vår resa sittande på lastbilsflaket, i mötet med vår rumänska, berusade vän Michael V. Hans tal om tvivel och samtidigt längtan.
Detta samtal fortsatte sedan i det övre rummet där vi registrerade oss.
Michael fortsatte att provocera, reta oss med sina uppfattningar, frågor och meningar.
Den gamla munken, böjd, trött och vithårig, som jobbade och betjänade oss tillsammans med den unge novisen som sedan visade oss rummet och gav oss ’regler’. Rumänen Michael som sedan fick sängen bredvid vår vän Apostolos, snarkade och ’störde’ på natten.
Den långa helnattsvigilian där munkarna satt och pratade intill mig och Johannes medan de 10-åriga pojkarna från en annan pilgrimsgrupp hela tiden sprang fram till en leende Igumen och pratade och sprang glada därifrån.
De 6 timmarna i morgongudstjänsten och den Gudomliga Liturgin där samtidigt munkarna från köket var angelägna om att vi kunde få en bra måltid för Johannes som har svårt med maten, jag var 3 gånger in i köket för att prata med munkarna där. De hämtade mig, för att finna en bra mixad mat för Johannes. En mat som sedan stod färdig på bordet när vi kom in i matsalen efter Gudomliga Liturgin.
Våra icke ortodoxa vänner som fick vänta utanför och sedan kom in i matsalen och fick sitta vid prästbordet och fick äta av prästmaten.
Månader efter hemkomsten läste vi hemma om Geronda Efraim av Arizona, som varit elev till Sankt Josef Hesykasten. Geronda Efraim och brödraskapet flyttade från den karga bostaden uppe på berget ner till Heliga Philotei Skete efter Sankt Josef’s insomande. Senare fick Geronda Efraim frågan om, och sände 20 av sina bröder till Klostret Kostamonitou för att ’revitalisera’ där.
En Athos-munk frågade en gång en besökande CNN-reporter vad han såg när en grupp munkar skördade oliver.
Reportern svarade: jag ser skörd.
Munken svarade: du ser ett slagfält. Det är vår ständiga kamp mot demonerna. Vår kamp mot våra frestelser, vår egoism och allt som drar oss från vår väg till Gud.
I hela besöket på Kostamonitou kände jag att här är ’kampen tydlig’. Här såg man tydligare munkarnas ’liv’, deras respektive ’slagfält’. Det var på något sätt som i avsaknaden av fin shop med böcker och ikoner, i avsaknaden av fina gästrum var ytan avskalad. Här blev det centrala, kampen, bönerna och livet i Gudomliga Liturgin tydligare. Många andra yttre element fanns inte här utan här var därför kampen ’synligare’. Jag undrade efteråt varför vår rumänske vän Michael var så dragen dit, han som till och med frågade, provocerande, om Gud förlät mord. Vad såg han där som gjorde att han var där för andra gången. Såg han också där tydligare, och drogs till, den kamp han själv stod mitt i?
Johannes och Mats Karlsson