Andreas Wickman
Några minnen och bilder från resan till Athos 2024
Stjärnhimlen över St Andreas skete
När jag var på väg till midnattsgudstjänsten i St Andreas skete möttes jag av en vacker stjärnhimmel ovan katholikon (huvudkyrkan). Kom då att tänka på en resa till Heliga Landet. Under en vandring i Gamla staden i Jerusalem visade oss guiden till ett rum under ett kapell. Detta rum sades vara övre salen där Jesus firade sista måltiden med lärjungarna. Under samtalet som följde kom guiden att berätta om ökenfäderna och helgonen, som sedda från himlen lyser som stjärnor på jorden. En fin bild tänker jag. I en fallen värld, i mörkret, mitt i öknen finns små ljuspunkter utspridda i landskapet, glimrande stjärnor – ökenfäderna, helgonen!
I Filipperbrevet skriver aposteln Paulus:
”Gör allt utan att klaga och tveka så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen när ni håller fast vid livets ord. Då blir ni en ära för mig på Kristi dag, att jag inte har kämpat förgäves eller arbetat förgäves.” (Fil 2:14-16 SFB15)
På Heliga Berget Athos finns det stjärnor som lyser. Här finns helgon, precis som det finns och har funnits helgon runt om i världen. Vi vet inte alltid vilka de är – men Gud vet. På Athos har de varit många genom åren, och de finns här än idag!
Ett samtal med fader Lukas i Simonopetra klostret
Innan vespern fick vi ett samtal med klostrets guestmaster fader Lukas som tidigare hade välkomnat oss och visat våra rum i gästbyggnaden. Nu såg vi alla fram emot att lyssna på honom. Det blev att kärnfullt och innehållsrikt samtal. Han inledde med att säga:
- Ortodoxin är ingen religion, det är en uppenbarelse. Guds Son blev människa.
Intressant, tänker jag. Att ortodoxin inte är en religion – utan en uppenbarelse! Alexander Schmemann skriver i boken För världens liv: ”kristendomen är i djupare bemärkelse slutet på all religion. /…/ Faktum är, att ingenstans i Nya Testamentet framställs kristendomen som en kult eller en religion. Religion behövs där det finns en skiljemur mellan Gud och människan. Men Kristus, som är ’både Gud och människa’, har brutit ner muren mellan människan och Gud. Han har infört ett nytt liv, inte en ny religion”
Schmemann, Alexander. För världens liv. (Örebro: Anastasis Media AB, 2005), 18.
fader Lukas fortsatte att prata om helgonen:
- Trädet känner man igen på frukten. Ortodoxins frukt är helgonen. De är människor som du och jag men har levt som Kristus lärt oss.
Om bönen sa fader Lukas:
- Vi kan prata direkt med Gud Fadern och Han lyssnar på oss. Vi kan prata direkt med Kristus. Vi får kalla Gud för vår Fader. Kristus har lärt oss Herrens bön.
Fader Lukas fortsatte:
- Själen behöver näring. När vi ger själen andlig näring genom bön och gudstjänst - då kan vi känna distraktion, bli trötta, tänka på annat, syndiga tankar. Då är det djävulen som försöker hindra oss.
Men sysselsätter vi oss med TV-tittande, läser en profan bok eller tidningen, pratar med folk eller annat sekulärt, då blir vi inte distraherade av djävulen. Är vi i kyrkan och känner oss gäspiga (djävulen distraherar) och går sedan ut och pratar med folk då försvinner gäspigheten för djävulen bryr sig inte då.
- Vi ortodoxa lyfter händerna mot Gud och ber om Hans barmhärtighet, vi ärar och tackar Honom.
- Det är viktigt att se Kristus i vår nästa. Och älska våra fiender.
- Gud sänder ett ljus till vår själ. Vi ser oss själva, lär känna oss själva, ser våra synder. Utan detta ljus är det mörkt i vår själ.
Fader Lukas berättade att St Sophrony skriver i en bok att han ångrar att han i sin ungdom mediterade. Det är som en cirkelrörelse, från oss själva till oss själva. Vi är bara ”i oss själva”. Istället för att vända oss till Gud.
Apropå helgon, några ord om Simonopetra klostret och dess grundare.
Simonopetra klostret känner nog många igen på bild. Det har så karaktäristiskt utseende och placering. Så vackert! Klostret, bestående av sju våningar, är bokstavligt talat byggt på en klippa 230 m över havet. När man från färjan får se klostret högt där uppe så förundras man över skönheten och samtidigt frågar man sig hur det var möjligt att bygga klostret på denna höga och branta klippvägg – redan i mitten av 1200-talet.
Klostret grundades av St Simon ”Myrra-utsöndraren” som levde ett asketiskt liv på Athos och som utförde många mirakel. En natt såg St Simon en stjärna som var så ljus att han trodde att det måste vara Betlehemsstjärnan. När han sedan såg stjärnan stå orörlig i flera nätter trodde han först att det var en demonisk frestelse. På kvällen för Herrens födelse stod stjärnan över en hög klippa, och St Simon hörde en röst säga: "Här, o Simon, måste du lägga grunden till ditt kloster för själarnas frälsning." Han byggde klostret och kallade det Nya Betlehem. Klostret fick senare bära St Simons namn; ”Simons Petra (=Klippa)” eller ”Simonopetra”.
St Simon avled år 1287 och hans heliga reliker utstrålar myrra. St Simon åminns den 28 december.
Grottan där St Simon levde som asket ligger i utkanten av Simonopetra, cirka fyra minuters promenad öster om klostret.
